Du är här:Start > Blogg > Betraktelser

Betraktelser

4 apr

Att hoppas på Gud

Att hoppas på Gud. Betraktelse av Bengt Jörnland den 29 mars 2020

"Hoppet står till ett framgångsrikt smittskydd."

"Vi lever på hoppet att vi ska kunna genomföra våra höstarrangemang."

Rubriker från svenska tidningar de senaste tiden, som uttryckte hopp kring medicin och idrottsliga evenemang. Vi hoppas på förändringar eller på att någon ska komma till vår undsättning. Hoppet är en avgörande kraft. Om vi inte längre kan hoppas, slocknar något livsviktigt inom oss. Vi kan bli fråntagna mycket av det vi har, kan förlora delar av vår hälsa, kanske vårt arbete eller annat som gett oss stabilitet.

Ändå fortsätter människan att hoppas. Vi önskar så starkt att det ska gå bra. Hoppet är det sista som dör. Frågan är bara vad eller vem vi hoppas på.

Det är klart att många just nu hoppas att de medicinska experterna ska bedöma coronautbrottet klokt. Klart att många av oss hoppas att våra politiker ska fatta genomtänkta beslut så att den ekonomiska krisen inte blir för långvarig. Många hoppas att just de inte ska drabbas av arbetslöshet eller smitta.

Folkhälsomyndigheten eller regering kan göra en del, visst kan de det. Men det är inte tänkt att vi på ett avgörande sätt ska hoppas på expertis eller regering. Det är inte tänkt att vi ska lägga vårt liv i folkhälsomyndighetens händer.

Vi människor är skapade av Gud, vi har vårt ursprung i honom och längtar hela tiden tillbaka till nära relation med vår skapare. Bibeln säger att Gud har skapat vår värld, att han fortfarande håller hela världen i sin hand. Bibeln upprepar gång på gång att Gud råder över himmel och jord, och inbjuder oss att lita på Honom. Vi uppmanas att lägga vårt liv i hans händer. I Psaltaren står det: Bara hos Gud finner jag ro, från honom kommer mitt hopp... Du är mitt hopp, o Herre min Gud, min trygghet ända från min ungdom. Människor, för flera tusen år sedan, berättar i psalmerna att de provade att lägga sina liv i Guds händer. De levde med många utmaningar och stor osäkerhet. Det fanns inte livförsäkringar, pensioner eller vaccin att ta till. Men de lärde känna Gud som en klippa att hoppas på mitt i stormen. En annan psalm säger: Hoppas på Herren! Var stark, fatta mod och hoppas på Herren.

På många sätt kan vi vara tacksamma att vi inte levde när dessa texter skrevs. I en tid med nästan obefintlig sjukvård och med så många faror som vi inte ställs inför idag. Vår värld har blivit så mycket bättre sedan dess. Men samtidigt har människorna bakom dessa texter något viktigt att lära oss. De fick möjlighet att på allvar prova vad det innebar att hoppas på Gud. De hade inga socialförsäkringssystem att lita till. De fick kasta sig i hans famn och upptäckte att Gud tog emot dem. De hoppades på Honom och lärde känna en Gud som de kunde lita på. Deras ord finns för oss att läsa och prova: Bara hos Gud finner jag ro, från honom kommer mitt hopp. För att deras ord ska bli vår erfarenhet behöver vi inte bara lyssna till dem utan också sätta dem i verket.Det kan innebära att jag väntar på Hans ingripande och inte försöker att lösa en situation på egen hand. Eller att jag kommer med all min oro till Gud och ber honom att han ska bära den istället för mig.

I Nya Testamentet står det: Må hoppets Gud fylla er tro med all glädje och frid och ge er ett allt rikare hopp genom den helige Andes kraft.

Den hälsningen får vi ta med oss, så att vi i coronasmittans tid vågar hoppas på Gud.

Av Bengt  Jörnland

Pastor

0739-33 36 03
bengt@skillingemissionshus.se

Kategorier

Betraktelser

8 feb

Varför är det så svårt att släppa taget om sitt mörker?

De senaste åren har jag kommit i kontakt med flera personer som har stor hjälp av 12-stegsprogrammet.

Tolvstegsprogrammet är den form som Anonyma Alkoholister, Anonyma Narkomaner och andra liknande självhjälpsgrupper använder sig av för att komma tillrätta med sitt missbruk. Många av dessa människor har gjort stort intryck på mig då de lärt sig att vara öppna och ärliga med sina liv.

Sedan i höstas arrangerar vår församling sinnesromässor på MårtenPers källa tillsammans med Elimkyrkan i Simrishamn. En sinnesromässa är ett möte mellan kyrkan och tolvstegsrörelsen. Den innehåller musik, kortare betraktelse, delgivning (ofta av en "tolvstegare"), möjlighet att gå till olika stationer så som nattvard, förbön, ljuständning, meditativa texter mfl. Sinnesrobönen är alltid med, antingen som bön eller sång,

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."

Ett viktigt innehåll i en sinnesromässa är att försöka ha en atmosfär av ärlighet och sårbarhet. Inom tolvstegsgrupper är det helt avgörande för deltagarnas tillfrisknande att man säger som det är. Att släta över eller gömma undan sanningen om sitt liv hjälper inte.

Sinnesromässorna har visat sig möta ett behov. Många människor kommer till MårtenPers Källa. Det berättar om att det finns en stor andlig längtan. Det berör mig.

Här kan du läsa min betraktelse från Sinnesromässan den 5/2.

Jag bor i Skillinge. Inte sällan så här års brukar jag undra, var är alla människor? Häromdagen var jag och handlade i affären och det var bara jag och personalen där. Men senare samma dag körde jag in min dotter till Friskis och svettis i Simrishamn. Då förstod jag, det är här alla är. Vilket myller av människor. Människor som längtar efter att deras kroppar ska förvandlas, människor som längtar efter att ha en kropp som är i god form. Det är väldigt bra och viktigt! Själv inser jag att jag också skulle behöva gå dit och träna men jag har inte insett det tillräckligt väl för att göra något åt det. Jag tycker konsekvenserna är för jobbiga. Men många är duktiga och går på gym.

Ordet gym kommer av grekiskans gymnaze och finns med flera ggr i Bibeln. Men då handlar det om andlig friskvård, andliga övningar som förvandlar våra liv.

Längtan efter förvandling och utveckling är något som finns djupt i varje människas inre. (Särskilt längtan att förändra andra!)

12-stegsprogrammet är ett andligt program. Jag har stor tro på att människan kan förändras, att det finns hopp för människan, det behöver inte fortsätta som det alltid gjort, jag måste inte följa samma invanda mönster, det finns vägar ut ur det destruktiva. Jag tror att till och med det allra mörkaste mörker kan skingra sig och att den som upplever sig vara i den allra djupaste dal kan få uppleva ljus och erfara att det är möjligt att ställa sina fötter på stadig grund. Men den förändringen tror jag inte är möjlig att åstadkomma ensam och endast av egen vilja, utan här behöver vi hjälp av någon större, en högre makt.

Kvällens betraktelse handlar om Steg 6 i tolvstegsprogrammet. I steg 4 görs en självrannsakan där vi inte väjer för våra mörka sidor i livet. Vi erkänner våra svagheter, handlingar, erfarenheter som inte varit bra. Som har fått destruktiva konsekvenser för mig själv och min omgivning. Jag skriver ner dem. I steg 5 bekänner vi dem för någon som vi har förtroende för. Det finns en enorm befrielse i att bekänna och att ta emot nåd och förlåtelse.

Steg 6 ställer en del rannsakande och allvarliga frågor till dig och mig, Vill du verkligen ändra ditt sätt att leva? Finns det beteenden i ditt liv som inte är bra men som du ändå vill hålla fast vid därför att de ger dig något du tycker om? Vill du ta konsekvenserna av att sluta upp med det ena och det andra? Är din ånger, din syndabekännelse, så djup att den också kommer förändra din framtid?

En sann bekännelse handlar inte bara om att räkna upp vilka misstag vi gjort i det förflutna. Det handlar också om vilka intentioner vi har för framtiden. I en uppriktig bekännelse finns viljan om en ny riktning för framtiden.

Det svåra med ovanor, destruktiva beteenden, med det vi ibland kallar våra mörka sidor, är att de ofta är väldigt lockande. Även om vi någonstans innerst inne vet att de är destruktiva så kan de ha sina fördelar på kort sikt. Vi vet att det inte är positivt att vara avundsjuk, ljuga, vara girig, tala illa om någon, att flyga ut i ett verbalt anfall, tröstäta, att utöva sitt missbruk av något slag, menÄ Men så skönt det kan kännas för stunden. Den kan dämpa ett inre tryck, en inre frustration, rädda situationen för stunden.

Det kan även vara så att jag har min identitet i det där svåra, i det som egentligen förstör så mycket i mitt liv, i det jag gör som är destruktivt. Det finns vissa fördelar. Folk tycker synd om mig, jag kommer undan vissa uppgifter, slipper visst ansvar, folk har viss omsorg, ett särskilt öga för, frågar efter. Det finns även något rätt så skönt i att sitta själv hemma och tycka synd om sig själv. Att skylla på andra. "De är så korkade, de förstår inte" Det är lätt att, och vi behöver därför se upp med, att vi hamnar i sjuka mönster.

Det finns en spännande berättelse om när Jesus träffar en man som kämpat med en kroppslig sjukdom i 38 år. Jesus pratar med honom och så säger Jesus, "Vill du bli frisk?" Vilken konstig fråga att ställa, alla sjuka vill väl bli friska? Men om du tänker efter, är svaret verkligen så självklart? Har du viljan att bli befriad från dina problem, har du den genuina viljan att börja ett nytt liv, en ny inriktning, vill du verkligen bli frisk från dina destruktiva beteenden, från dina brister i din karaktär? Varför vill jag det eller varför vill jag det inte? Din vilja är grunden för att en verklig förändring skall ske.

Men vi kan inte på djupet förändra oss själva. Vi behöver lära oss att slappna av och släppa kontrollen. Någon har sagt så här "Andlig utveckling handlar inte om att lära sig flyga utan om att våga falla." Det 6 steget är ett steg där vi lär oss att vila i att nåden bär och förvandlar. Om vi tror att vi kan förändra oss själva genom hårt arbete, genom egen kontroll, genom att dra oss själva i håret, lurar vi oss själva och tar den högre maktens uppgift. När vi i mänsklig kraft kämpar för att reda ut och få kontroll på ett område i livet, dyker något annat upp. Det är som när man står på en av Liseberg attraktioner/spel med en hammare i handen och ska slå ner alla huvuden som tittar upp ur hålen. När man fokuserar på och slår ner en, så kommer en annan upp.

Vi behöver släppa kontrollen även över det inre helandet. Vi behöver lära oss att öppna våra krampaktiga händer och ta emot hjälpen från vår högre makt.

Anonyma alkoholister har en devis som lyder, "Bara genom Guds nåd." Min tro är att det är i Guds obeskrivligt stora kärlek som jag kommer till min rätt, som mitt liv förvandlas och blir vackrare. Som blomman förvandlas av solens ljus och värme. Sören Kierkegaard har sagt, "Nu skall jag, med Guds hjälp, bli mig själv." Gud vill inte ta någonting ifrån mig som gör mig till en bättre människa. Tvärtom vill ha hjälpa mig att växa som människa. En del i det är att släppa taget om sina brister och destruktiva vanor och tacka Gud för att han vill göra dig och mig mer hel.

Av Kalle Spetz

Pastor & föreståndare

0735-284328
kalle@skillingemissionshus.se

Om bloggen







Kalle Spetz

På bloggen låter vi flera skriva och dela sina erfarenheter av att vara med i församlingens gemenskap. Alla som skriver är inte medlemmar i församlingen och alla har inte en kristen övertygelse men de delar församlingens gemenskap av olika anledningar.

Bloggen har även blivit en plats där vi publicerar en del betraktelser som hållits i Missionshuset.

Kommentera gärna men håll en respektfull och god ton. Det är inte detsamma som att du inte får ifrågasätta eller ge uttryck för att du tycker, tänker och tror på ett annat sätt.

Vill du kontakta mig är du välkommen att skriva kalle@skillingemissionshus.se eller ringa tfn 0735-284328.