Du är här:Start > Blogg > Vardagstankar

Vardagstankar

2 ti aug

Sommar, sommar, sommar!

Sommar, vilken fantastisk tid. En tid när skapelsens under och fantastiska mirakel blir tydliga och närvarande. Solen värmer, barnen leker, havet omsluter oss när vi svalkas och Gud känns mer närvarande i ljumma sommarkvällar med nära och kära än på länge. Vi är mer närvarande och mottagliga. Det är också konstaterat att vårt samhälle erbjuder större öppenhet under sommaren änunder vintern. Sommaren påverkar oss på ett genomgripande sätt, både kroppsligt och andligt.

Trots detta fantasiska myller av liv och tacksamhet är sommaren och kanske än mer semestern, en tid för många då livet ställs på sin spets, när livet prövas och kanske vänds det upp och ner. För i skuggan av livets välsignelser och mirakel trycker allmänmänskliga förväntningar och förutsättningar på. Barnen måste ju vara lediga. Utflykter dagligen ska fylla semsterschemat. Allt kostar. Värmen uteblir. Vad ska barnen berätta när de åter kommer till skolan. Bilden av den rogivande sommaren med utrymme för eftertanke tynar bort och ersätts av otillräcklighet och dåligt samvete. Kanske ersätter vi otillräcklighet med något som på kemisk väg dämpar våra känslor.

Nu i sommar har jag mer än någonsin tänkt på alla medmänniskor därute, inklusive mig själv, som under semestern tappar sitt andliga fokus och glömmer bort allt det vackra och fantastiska som vi även i den mörkaste stund har att vara tacksamma för. Reflektionen påminner mig om den andliga disciplinen. Att erinra oss om att vi i livet med Jesus är älskade, villkorslöst. Att våra barn är älskade. Att det finns en välsignelse i att bara varaÄ med varandra och med Jesus. Det ger oss inte mer pengar, mer tid, bättre väder eller fler vänner. Men det ger något större, något som inte tar slut eller tappar betydelse när semesterkassan ebbat ut eller solen gått ner. I livet med Jesus kan vi dela våndan kring vår otillräcklighet med honom. Det ger oss ytterligare en dimension av livet och vad som är viktigt och värdefullt. Att ge av kärlek istället för billig nåd. Att njuta av livets och naturens mirakel när ekonomin inte tillåter annat. Att se det stora i det lilla. Att njuta av varandra. Självklart förstår även jag att detta är lättare sagt än gjort och därför kanske den här texten eroderar sig själv. Men jag kände trots det att jag ville skicka en tanke, kanske mycket för att också påminna mig själv om att vi alla är människor som lever och knådar livets utmaningar. Vi är inte ensamma och vi är alla älskade. Dessutom fick jag möjlighet att reflektera för mig själv, kring den andliga otillräcklighet jag lätt känner när jag inte varit "andlig nog" under en period. Liksom med andra förväntningar ska vi påminna varandra om att det inte är prestationer likt antalet timmar bön eller flest grilladekarréskivor som ger oss tillträde till Guds nåd och kärlek. Det är genom att tro som vi bereds väg till gemenskapen med Gud!

Av Fredric Strömberg

Kategorier

Vardagstankar

8 feb

Varför är det så svårt att släppa taget om sitt mörker?

De senaste åren har jag kommit i kontakt med flera personer som har stor hjälp av 12-stegsprogrammet.

Tolvstegsprogrammet är den form som Anonyma Alkoholister, Anonyma Narkomaner och andra liknande självhjälpsgrupper använder sig av för att komma tillrätta med sitt missbruk. Många av dessa människor har gjort stort intryck på mig då de lärt sig att vara öppna och ärliga med sina liv.

Sedan i höstas arrangerar vår församling sinnesromässor på MårtenPers källa tillsammans med Elimkyrkan i Simrishamn. En sinnesromässa är ett möte mellan kyrkan och tolvstegsrörelsen. Den innehåller musik, kortare betraktelse, delgivning (ofta av en "tolvstegare"), möjlighet att gå till olika stationer så som nattvard, förbön, ljuständning, meditativa texter mfl. Sinnesrobönen är alltid med, antingen som bön eller sång,

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."

Ett viktigt innehåll i en sinnesromässa är att försöka ha en atmosfär av ärlighet och sårbarhet. Inom tolvstegsgrupper är det helt avgörande för deltagarnas tillfrisknande att man säger som det är. Att släta över eller gömma undan sanningen om sitt liv hjälper inte.

Sinnesromässorna har visat sig möta ett behov. Många människor kommer till MårtenPers Källa. Det berättar om att det finns en stor andlig längtan. Det berör mig.

Här kan du läsa min betraktelse från Sinnesromässan den 5/2.

Jag bor i Skillinge. Inte sällan så här års brukar jag undra, var är alla människor? Häromdagen var jag och handlade i affären och det var bara jag och personalen där. Men senare samma dag körde jag in min dotter till Friskis och svettis i Simrishamn. Då förstod jag, det är här alla är. Vilket myller av människor. Människor som längtar efter att deras kroppar ska förvandlas, människor som längtar efter att ha en kropp som är i god form. Det är väldigt bra och viktigt! Själv inser jag att jag också skulle behöva gå dit och träna men jag har inte insett det tillräckligt väl för att göra något åt det. Jag tycker konsekvenserna är för jobbiga. Men många är duktiga och går på gym.

Ordet gym kommer av grekiskans gymnaze och finns med flera ggr i Bibeln. Men då handlar det om andlig friskvård, andliga övningar som förvandlar våra liv.

Längtan efter förvandling och utveckling är något som finns djupt i varje människas inre. (Särskilt längtan att förändra andra!)

12-stegsprogrammet är ett andligt program. Jag har stor tro på att människan kan förändras, att det finns hopp för människan, det behöver inte fortsätta som det alltid gjort, jag måste inte följa samma invanda mönster, det finns vägar ut ur det destruktiva. Jag tror att till och med det allra mörkaste mörker kan skingra sig och att den som upplever sig vara i den allra djupaste dal kan få uppleva ljus och erfara att det är möjligt att ställa sina fötter på stadig grund. Men den förändringen tror jag inte är möjlig att åstadkomma ensam och endast av egen vilja, utan här behöver vi hjälp av någon större, en högre makt.

Kvällens betraktelse handlar om Steg 6 i tolvstegsprogrammet. I steg 4 görs en självrannsakan där vi inte väjer för våra mörka sidor i livet. Vi erkänner våra svagheter, handlingar, erfarenheter som inte varit bra. Som har fått destruktiva konsekvenser för mig själv och min omgivning. Jag skriver ner dem. I steg 5 bekänner vi dem för någon som vi har förtroende för. Det finns en enorm befrielse i att bekänna och att ta emot nåd och förlåtelse.

Steg 6 ställer en del rannsakande och allvarliga frågor till dig och mig, Vill du verkligen ändra ditt sätt att leva? Finns det beteenden i ditt liv som inte är bra men som du ändå vill hålla fast vid därför att de ger dig något du tycker om? Vill du ta konsekvenserna av att sluta upp med det ena och det andra? Är din ånger, din syndabekännelse, så djup att den också kommer förändra din framtid?

En sann bekännelse handlar inte bara om att räkna upp vilka misstag vi gjort i det förflutna. Det handlar också om vilka intentioner vi har för framtiden. I en uppriktig bekännelse finns viljan om en ny riktning för framtiden.

Det svåra med ovanor, destruktiva beteenden, med det vi ibland kallar våra mörka sidor, är att de ofta är väldigt lockande. Även om vi någonstans innerst inne vet att de är destruktiva så kan de ha sina fördelar på kort sikt. Vi vet att det inte är positivt att vara avundsjuk, ljuga, vara girig, tala illa om någon, att flyga ut i ett verbalt anfall, tröstäta, att utöva sitt missbruk av något slag, menÄ Men så skönt det kan kännas för stunden. Den kan dämpa ett inre tryck, en inre frustration, rädda situationen för stunden.

Det kan även vara så att jag har min identitet i det där svåra, i det som egentligen förstör så mycket i mitt liv, i det jag gör som är destruktivt. Det finns vissa fördelar. Folk tycker synd om mig, jag kommer undan vissa uppgifter, slipper visst ansvar, folk har viss omsorg, ett särskilt öga för, frågar efter. Det finns även något rätt så skönt i att sitta själv hemma och tycka synd om sig själv. Att skylla på andra. "De är så korkade, de förstår inte" Det är lätt att, och vi behöver därför se upp med, att vi hamnar i sjuka mönster.

Det finns en spännande berättelse om när Jesus träffar en man som kämpat med en kroppslig sjukdom i 38 år. Jesus pratar med honom och så säger Jesus, "Vill du bli frisk?" Vilken konstig fråga att ställa, alla sjuka vill väl bli friska? Men om du tänker efter, är svaret verkligen så självklart? Har du viljan att bli befriad från dina problem, har du den genuina viljan att börja ett nytt liv, en ny inriktning, vill du verkligen bli frisk från dina destruktiva beteenden, från dina brister i din karaktär? Varför vill jag det eller varför vill jag det inte? Din vilja är grunden för att en verklig förändring skall ske.

Men vi kan inte på djupet förändra oss själva. Vi behöver lära oss att slappna av och släppa kontrollen. Någon har sagt så här "Andlig utveckling handlar inte om att lära sig flyga utan om att våga falla." Det 6 steget är ett steg där vi lär oss att vila i att nåden bär och förvandlar. Om vi tror att vi kan förändra oss själva genom hårt arbete, genom egen kontroll, genom att dra oss själva i håret, lurar vi oss själva och tar den högre maktens uppgift. När vi i mänsklig kraft kämpar för att reda ut och få kontroll på ett område i livet, dyker något annat upp. Det är som när man står på en av Liseberg attraktioner/spel med en hammare i handen och ska slå ner alla huvuden som tittar upp ur hålen. När man fokuserar på och slår ner en, så kommer en annan upp.

Vi behöver släppa kontrollen även över det inre helandet. Vi behöver lära oss att öppna våra krampaktiga händer och ta emot hjälpen från vår högre makt.

Anonyma alkoholister har en devis som lyder, "Bara genom Guds nåd." Min tro är att det är i Guds obeskrivligt stora kärlek som jag kommer till min rätt, som mitt liv förvandlas och blir vackrare. Som blomman förvandlas av solens ljus och värme. Sören Kierkegaard har sagt, "Nu skall jag, med Guds hjälp, bli mig själv." Gud vill inte ta någonting ifrån mig som gör mig till en bättre människa. Tvärtom vill ha hjälpa mig att växa som människa. En del i det är att släppa taget om sina brister och destruktiva vanor och tacka Gud för att han vill göra dig och mig mer hel.

Av Kalle Spetz

Pastor & föreståndare

0735-284328
kalle@skillingemissionshus.se

Kategorier

Vardagstankar

Om bloggen







Kalle Spetz

Jag är ansvarig för församlingens nya blogg. På bloggen vill jag låta flera skriva och dela sina erfarenheter av att vara med i församlingens gemenskap. Alla som skriver är inte medlemmar i församlingen och alla har inte en kristen övertygelse men de delar församlingens gemenskap av olika anledningar.

Kommentera gärna men jag vill att du håller en respektfull och kärleksfull ton. Det är inte detsamma som att du inte får ifrågasätta eller ge uttryck för att du tycker och tror på ett annat sätt.

Vill du kontakta mig är du välkommen att skriva eller ringa tfn 0735-284328, kalle@skillingemissionshus.se